update

Hej igen! Jag har goda nyheter! Jag mår BRA! Alltså jättebra. Har inspiration, känner mig lycklig. Nöjd med livet, även om mycket är upp-och-ner. Detta har hänt under den senaste tiden:

Det var strålande väder i maj när Lassi hade sin semester så det blev ganska många måltider utomhus

Vi reste till Stockholm, hade tur och blev uppgraderade så vi hade denna fina utsikt från balkongen! Hej Stureplan!

Jag har myst mycket med dessa två

Och blivit beroende av att spraya saker

Det har blivit några drinkar på balkongen också, såklart.

Och det bästa av allt - jag har fått sådan otrolig motivation när det kommer till att sy! Det är stort, för det var över ett år sedan den motivationen totalt försvann. Och jag älskar ju att sy och skapa. 

Det har såklart varit jobbigt också, men jag har regelbundet träffat någon att prata med, jag har varit sjukskriven och mitt jobbkontrakt tar slut 1 juli. Jag har inget annat jobb på lager och har smått ångest över hur ekonomin skall gå ihop. MEN. Jag vill sy, jag funderar på allvar på att starta eget. Vill sy kappor och fina klänningar av återvunnet material, han så många idéer på lager. Jag vill även hitta ett deltidsjobb att ha på sidan om, gärna ett där jag jobbar med barn. 

Jag borde ha panik över min situation men ärligt talat känner jag bara lycka. Jag har så mycket ändå. Härlig familj, härlig pojkvän, härlig kanin, tak över huvudet, och möjlighet att skapa. Det fixar sig nog.

suck

Idag känns allt extra jobbigt. Jag var tvungen att tacka nej och avstå från något som jag skulle vilja göra så mycket så hjärtat värker. Är så avundsjuk att det gör ont. Jag vågar inte göra det eftersom jag inte litar på min kropp och psyke, skulle ju inte vilja förstöra för alla andra inblandade. Men jag är så jävla ledsen.

ny vecka

Jag lyckades ganska bra med att vara positiv förra veckan! Promenerade varje dag, vädret har varit en stor hjälp, ljuset och solen gör verkligen underverk. Jag tror också att jag till slut har blivit till freds med att helt enkelt inte stressa över närmsta framtiden utan bara göra allt för att börja må bra.
Jag längtar efter att vilja göra saker, utmana mig själv, jobba, vara kreativ. Men det kommer inte att hända om jag inte varvar ner och skiter i kraven för en stund. Min pojkvän har dessutom inget emot detta, utan stöttar och tycker jag ska ta den tid jag behöver. Jag tror att den nog kommer av sig själv sen, motivationen och viljan att göra något av sitt liv, på sina egna villkor. Jag måste bara känna efter och se vad det verkligen är jag vill. Annars kommer nog ångesten i magen aldrig att försvinna.

Jag promenerade runt slottet igår, solen sken och vattnet glittrade. Är verkligen redo för våren.

8.3

Det första jag gör på morgnarna är att kolla nyheterna på telefonen - oftast på kvällstidningarnas webbsidor. Så även idag, då jag såg fram emot alla reportage kvinnodagen till ära. Visst fanns där en del, vilket gjorde mig lite glad (bland allt rosa och stereotypiskt). Tog mig dock en liten noggrannare titt på vad det verkligen är jag under några minuter varje morgon ögnar igenom.

Dessa bilder är alltså på måfå printscreenade från två olika webbplatser. Två. Och så undrar man varför kvinnor aldrig är nöjda, varför allt fler kvinnor blir deprimerade (i allt tidigare ålder), varför småflickor bryr sig så mycket om det yttre, varför vi konstant jämför oss med andra. Jag är glad att jag inte hade tillgång till internet 24/7 då jag var barn, för även om jag inte hade det mådde jag ofta dåligt för att jag inte såg ut "som man borde". Jag vill inte ens tänka på vilka problem jag hade fått om jag blev bombaderad av detta dagligen under min uppväxt. Nej, jag fick tillräckligt av tjejtidningarna, tack bara.

Idag är det internationella kvinnodagen. Jag tänker ta en promenad i solskenet och bara känna att fan, såhär får det inte fortsätta, tillsammans får vi ta skiten som kastas på oss då vi försöker förändra världen. Precis som kvinnorna före oss gjort. KÄRLEK.

eufori!

Vet ni, jag har haft en så himla BRA DAG idag!

Vaknade till solsken (!!!), orkade duscha och göra mig fräsch, åt frukost, väckte pojkvän, tog på mig en vårigare jacka än vanligt och så gick vi till stan (hade bara jättelite ångest i magen som gick om), handlade roliga saker som mandelmjöl och kokossocker, hade allmänt trevligt.
Så träffade jag en kompis och vi satt i flera timmar och snackade om allt möjligt som är skönt att få ut ibland. Och skrattade massor. Så gick jag hem i mörkret med bra musik i öronen, och jag är fortfarande pigg. Helt otroligt. Vill må såhär alltid.

Åt en god caesarsallad och kände solen bränna i ryggen, den känslan alltså.

Sen måste jag för övrigt tipsa om denna gudomliga dryck. Som att dricka nougat. Ska testa koka gröt på den ikväll.

att leva i nuet

Lady Dahmer skriver ett inlägg om att få tycka synd om sig själv. Bland kommentarerna hittade jag denna, som kunde kunna vara skriven av mig (rätt namn och allt):

Svaret fick mig att tänka. Hur mycket jag än försöker leva i nuet oroar jag mig konstant över framtiden. Hur blir det med jobbet, hur länge kommer jag att måsta vara sysslolös, vad kommer folk att tänka, hur ska jag hinna få igång en karriär som alla andra? Osv. Blir så arg på mig själv. Är så otroligt påverkad av samhällets normer, har varit det hela livet och på grund av det hamnade jag där jag är nu - kämpade flera år i en skola jag inte trivdes i för att man ska studera, skaffade deltidsjobb på sidan om för att man måste ju jobba, jämförde mig med alla andra som lyckats så bra. Och kände mig misslyckad då jag inte orkade.

Har haft flera perioder i livet då jag känt mig usel och lat men nu i efterhand inser jag att jag nog bara inte mått bra med den dåvarande situationen, men kämpat vidare för jag vill inte att alla andra ska se mig som just usel och lat.

Jag funderar över hur sjutton jag ska lära mig själv att bara leva i nuet, att satsa på att må bättre, få tillbaka motivationen. Borde jag ha ett mål, typ till hösten skall jag må såpass bra att jag vill sysselsätta mig med något? Samtidigt känns det inte alls bra att tillåta sig själv vara "ledig" i några månader - alla vet ju att livet går ut på att jobba och kämpa, det gör ju andra.

Jag vet inte ens om jag vill ha en framgångsrik karriär (vad det nu sen betyder, för vissa verkar det betyda att ha ett namn folk känner till eller ett konto fyllt med pengar som man lagt ned största delen av sin tid på). Inte om det betyder att jag måste lägga ner all min energi och tid på något och inte trivas för stunden. Är det egoistiskt att tänka att livet är nu? Jag skulle gärna jobba med nåt tryggt, där jag får hjälpa andra. Känna att jag gör någon nytta.

Sen vet jag att det är mitt liv och jag bestämmer. Men det är så jäkla svårt att inte bry sig om vad andra kanske tycker. Måste jobba på det.

positivitet

Nästa vecka ska bli en bra vecka har jag bestämt. Jag ska gå långa promenader varje dag när det är ljust. Gick en timme med mamma idag och det kändes skönare att vara hemma då jag fått frisk luft, såklart. Det är lättare sagt än gjort ibland.

Sen ska jag minska på konsumtionen av vitt socker, har ätit en massa godis på senaste tiden. Som jag inte ens köpt själv utan som vi fått av andra, och när det väl finns i skåpet så äter man ju hela tiden. Jag märker själv hur hängig jag blir av det, degig och slö. Det samma gäller vitt mjöl. Istället ska jag äta en massa färsk frukt.

Jag ska även försöka ha några saker inplanerade, typ kaffe med en kompis. Mår alltid bra efteråt, även om det är svårt innan.

Det här låter kanske inte som nåt att hänga i julgranen för andra men jag tror att dessa små saker gör mig en gnutta gladare, kanske piggare. Tänker i alla fall försöka. Små steg...


Juni 2012, innan allt negativt började... saknar.

några saker jag längtar efter att vilja göra

- ta en rejäl loppisrunda och shoppa en massa onödigt skräp till projekt som aldrig kommer att bli klara men som för stunden känns som fantastiska idéer

- rita upp ett enkelt mönster och sy upp en klänning i ett ljuvligt tyg

- gå en runda på stan och pröva en massa vårkläder jag inte behöver

- baka en massa gott

- få igång träningen som gick så bra för 1,5 år sedan och inte dö av utmattning i två dagar efter minsta lilla ansträngning

- drömma om roliga jobb och faktiskt tycka att de är något jag skulle klara av

- tycka att det låter jätteroligt om någon föreslår att vi ska göra nåt och inte bara få ångest och tycka det låter tungt

- vara piggare och inte måsta ta en tupplur hela tiden

ljusstakar i betong

Ibland har jag haft bra dagar och då har jag varit lite kreativ. Innan jul blev jag till exempel inspirerad av Beata som hade gjort jättefina värmeljusstakar i betong, så det blev betongverkstad i badrummet. Jag testade mig fram, och det blev ju ganska bra! Jag använde tomma ölburkar som form. Sedan sprayfärgade jag nedre kanterna med kopparfärg också.

Jag testade även att laga ett par i tomma mjölkburkar, gillar dock mera dom runda själv. Ska ta och laga några till någon dag, skulle även vilja testa spraya med vitt och silver!

Ett år senare

Hej! Undrar om nån finns kvar?

Det har gått över ett år sedan sist. Mycket har hänt, eller egentligen ingenting. Mitt 2013 var så himla dåligt. Har haft en massa hälsoproblem (sköldkörteln bland annat) och började sedan få ångest och panikattacker. Just nu är jag sjukskriven pga bland annat depression. Och äntligen, äntligen har jag börjat få hjälp, även om jag just nu mår himla dåligt. Energilös, motivationslös, orklös. Fy fan alltså.

Funderade på ifall jag skulle ta tag i bloggen igen, har ju inte mycket annat att göra, och det kanske skulle få mig att bli lite inspirerad igen? Har inte fotat på över ett år. Sen skulle det kanske hjälpa att skriva av sig lite? Få respons? Äh, jag vet inte.

Vi har flyttat! Till och med den där kudden är för ambitiös för mig just nu. Att create stuff är skitsvårt.