4.3.14

att leva i nuet

Lady Dahmer skriver ett inlägg om att få tycka synd om sig själv. Bland kommentarerna hittade jag denna, som kunde kunna vara skriven av mig (rätt namn och allt):


Svaret fick mig att tänka. Hur mycket jag än försöker leva i nuet oroar jag mig konstant över framtiden. Hur blir det med jobbet, hur länge kommer jag att måsta vara sysslolös, vad kommer folk att tänka, hur ska jag hinna få igång en karriär som alla andra? Osv. Blir så arg på mig själv. Är så otroligt påverkad av samhällets normer, har varit det hela livet och på grund av det hamnade jag där jag är nu - kämpade flera år i en skola jag inte trivdes i för att man ska studera, skaffade deltidsjobb på sidan om för att man måste ju jobba, jämförde mig med alla andra som lyckats så bra. Och kände mig misslyckad då jag inte orkade.



Har haft flera perioder i livet då jag känt mig usel och lat men nu i efterhand inser jag att jag nog bara inte mått bra med den dåvarande situationen, men kämpat vidare för jag vill inte att alla andra ska se mig som just usel och lat.

Jag funderar över hur sjutton jag ska lära mig själv att bara leva i nuet, att satsa på att må bättre, få tillbaka motivationen. Borde jag ha ett mål, typ till hösten skall jag må såpass bra att jag vill sysselsätta mig med något? Samtidigt känns det inte alls bra att tillåta sig själv vara "ledig" i några månader - alla vet ju att livet går ut på att jobba och kämpa, det gör ju andra.

Jag vet inte ens om jag vill ha en framgångsrik karriär (vad det nu sen betyder, för vissa verkar det betyda att ha ett namn folk känner till eller ett konto fyllt med pengar som man lagt ned största delen av sin tid på). Inte om det betyder att jag måste lägga ner all min energi och tid på något och inte trivas för stunden. Är det egoistiskt att tänka att livet är nu? Jag skulle gärna jobba med nåt tryggt, där jag får hjälpa andra. Känna att jag gör någon nytta.


Sen vet jag att det är mitt liv och jag bestämmer. Men det är så jäkla svårt att inte bry sig om vad andra kanske tycker. Måste jobba på det.

2 kommentarer:

lovisa sa...

så viktigt inlägg <3

ps. du kanske skulle satsa på att bli lärare? kombinera ditt intresse för sömnad + hjälpa andra = textilslöjdslärare! :)

Red sa...

lovisa - jag har tänkt på det. Tror inte jag vill bli lärare (mest pga klarar inte av att studera på ett tag) men att jobba med barn och/eller ungdomar skulle vara jättekul! Kanske dra några kurser eller jobba som stödperson eller nåt sånt. Ska kolla upp olika möjligheter när jag är stabilare :)